Publicerad
Tisdag | 2010-02-09 00:58 | 832 läsningar
| av Fredrik Stillberg
|
| Bäckman stor matchhjälte med 6 sek kvar! |
Jublet visste inga gränser i Scandinavium, när Christian Bäckman stänkte in 2-1 pucken högt bakom Mattias Modig i gästernas mål. Klockan stod då på 19:54! Målet blev en perfekt avslutning för hemmalaget, i en rätt grinig och hafsig match av slutspelskaraktär, och tog också laget förbi Luleå i tabellen.
Nu stundar ett tre veckor långt OS-uppehåll. Tack vare Bäckmans kanonskott befinner sig Frölunda på sjunde plats, fyra poäng före jagande MODO i ingenmansland. Det kan visa sig vara viktiga poäng, det...
Det blev ingen vacker sexpoängsmatch 10 381 fick se i Scandinavium, mer en slutspelsosande kamp på liv och död mellan två lag som slet i varenda närkamp – i en match där Frölunda tålmodigt kämpade på ända in i kaklet. Fast vem bryr sig om vad som hände på vägen, så här i efterhand, det alla minns är förstås det underbara slutet…
Allting stannade upp för en sekund, innan det stora segerjublet bröt ut med sex sekunder kvar av matchen. Det kändes som ett avgörande mål i sudden death i vilken slutspelsmatch som helst – och det märktes på spelarna hur viktigt Bäckmans 2-1 mål var.
Frölundaspelarna hoppade omkring av lycka på isen efter slutsignalen, medan undertecknad hann räkna till inte mindre än fem avslagna Luleåklubbor i ren frustration. Det säger allt om hur viktigt det där målet och matchen var för båda lagen.
Bäckmans 2-1 mål och den underbara känslan som spreds i hela kroppen, kommer vara ett utav de där ögonblicken man minns tillbaka på efter säsongen – oavsett hur den slutar för detta obegripliga lag.
Tack, Bäckman!!!
Frölunda var också laget som inledde matchen bäst, med ett på det stora hela taget vårdat passningsspel och bra avvägningar. Lugnt och stabilt bakåt, samtidigt som laget inte tokjagade bort sig offensivt. Det kändes som att spelet från de senaste matcherna satt kvar i skallarna och att spelarna visste vad de skulle göra. Hjälpta av en tidig utvisning, när Jan Sandström drog ner Philip Larsen bakom Mattias Modigs mål, så var det alltså hemmalaget som höll i den så kallade taktpinnen.
Mäntymaa fick på ett hyfsat skott, på pass från Olimb, när det också fanns folk framför mål – men Modig hann med i förflyttningen och kunde blockera pucken. Luleåmålvakten, som ibland tenderar att sprida returer omkring sig, agerade dock denna kväll med ett stort lugn och stod emot Frölundatrycket i inledningsperioden på ett bra sätt.
Bäckman slarvade på blålinjen med en man mer och Jonathan Hedström kunde sticka upp i en av få Luleåattacker inledningsvis – men Pierre Johnssons skott gick utanför ”Honkens” målbur. ”Pebben”, som de senaste matcherna åter fått rejält med speltid i powerplay testade också Modig ett par gånger om men ingen utdelning så långt.
"PEBBEN" AVLOSSADE SIN KANON
Hemmapressen avbröts dock när Oscar Hedman åkte ut och Luleå slängde in kedjan med Fabricius-Chabada-Raffl som fick hemmalaget under viss press tack vare sin frenetiska skridskoåkning – och ”Honken” hade också problem med sin plockhandske vid ett tillfälle när pucken studsade ur och ut till hungriga Luleåspelare.
Men i övrigt, agerade Holmqvist med ett stort lugn och svarade för en riktigt bra match.
Frölunda var dock det lite hetare laget i den första perioden, där den vassa skridskoåkningen också gav utdelning i två raka utvisningar. Den första skulle Luleå klara av, med viss möda, men efter att Tomi Kallio plockade åt sig en puck och gick in på mål drabbades bortalaget av sin andra raka tvåminutare. Finländarens skott var dock bara millimetrar från att gå in i mål, men Modigs axel räddade Luleå den gången.
En utvisning, vunnen tekning och sju sekunder senare smällde det dock bakom Modig för första gången den här kvällen. ”Pebben” serverades snyggt av Bäckman, och avlossade reptilsnabbt sin kanon från blålinjen – smack sade det bara, så satt 1-0 pucken i mål.
Ett mycket viktigt, första, mål som kom i rätt läge. Frölunda hade pressat på under en längre stund och känslan var den att laget behövde få utdelning på sitt övertag, vilket man alltså fick. Frölunda gjorde en bra förstaperiod, där ledorden var fart, beslutsamhet och enkelhet. Trots att Luleå försökte att ställa upp i mittzonen, hittade Frölundas backar spelvägar genom mittzonen och anfallarna anföll samlat och med fart. Eftersom forwards hjälpte till i backcheckingen, vågade backarna följa med upp i anfallen och bryta Luleås motattacker tidigt.
Det var endast vid ett fåtal tillfällen som hemmalaget krånglade till det med alltför svåra passningar i egen zon eller genom mittzonen, men när så skedde blev det genast farligt. Inte farligare än att hemmalaget och ”Honken” kunde reda ut det och gå ut till den andra rundan med en 1-0-ledning.
TILLBAKA TILL STENÅLDERN...
Den andra perioden, som på senare tid har sett allt bättre ut rent spelmässigt var nu tillbaka till stenåldersnivå. Luleå valde att byta taktik och gick direkt ut med en hårdare och tuffare forechecking än under de första tjugo minuternas spel. Ett faktum som verkade överrumpla hemmaspelarna och som spred osäkerhet över laget.
Vi har sett det förr, hur stressade Frölundabackar istället för att titta upp och värdera situationen, istället slänger iväg pucken till synes på måfå ut i mittzonen. När sedan forwards inte möter upp och börjar krångla till det med alltför svåra passningar och otajmade dumpningar – så går spelet helt enkelt i baklås.
Spelarna kämpade och slet, men de gjorde det inte som ett lag. Med osäkerheten, kom de där lite för långsamma besluten som ett brev på posten. Istället för att agera, började spelarna tänka någon millisekund för länge – vilket ledde till att passningsvägarna och skottlägena hann täppas till av rappa, snabbskrinnande Luleåspelare.
Kort sagt, Frölunda hade gått ner sig i en ond cirkel.
Hemmalaget stack upp i enstaka ströanfall, men lyckades inte få till några längre sekvenser nere i Luleåzonen. Istället kunde bortalaget snabbt spela ut pucken och vända på spelet. Jämfört med tidigare under säsongen, gick dock inte Frölundaspelarna bort sig på samma sätt – utan jobbade snabbare hemåt vilket inte gav gästerna de där livsfarliga kontringslägena som Luleå har utnyttjat vid tidigare Scandinaviumbesök.
Däremot lyckades bortablaget bita sig fast ett par gånger nere hos ”Honken”, när inte Frölunda kunde få ut pucken och bland annat Jonathan Hedström fick ett utmärkt kvitteringsläge i röran framför mål – men Holmqvist och Frölunda stod emot än så länge i matchen.
Det började också märkas allt mer att matchen verkligen var en ”sexpoängsmatch” i dess rätta bemärkelse. Vid varje avblåsning var spelarna på varandra, handskarna trycktes upp i spelarnas ansikten, och närkamperna blev allt hetare.
Samtliga spelare kämpade och slet, medan liret och skönspelet lyste med sin frånvaro. Det var som en kamp på liv och död – och en liten försmak av det kommande slutspelet. Hafsigt och rätt slafsigt, där efterslängarna var många. Men vilken kamp.
Domare Wolmer Edqvist släppte en hel del misstänkta utvisningar åt båda hållen, vilket också bidrog till att höja pulsen i matchen.
LULEÅMÅL, KNAPPA FEM MINUTER I EFTERHAND
Men det som kom att bli den andra periodens snackis, blev förstås Luleås kvitteringsmål. Efter 14:44 sköt Janne Sandström ett skott som såg ut att gå in i mål, men domare Edqvist gjorde washout och spelet fortsatte. I nästan fem minuter, utan avbrott innan videodomaren kunde konstatera att Sandströms skott mycket riktigt gått i mål.
Klockan som då dragit iväg till 19:05, fick således flyttas tillbaka till tiden för målet – 14:44!
Den andra perioden kom att bli lång, vilket också märktes nere på isen där spelarna blev allt tröttare och spelkvaliteten allt sämre.
Totalt sett en grinig, hafsig och kampfylld andraperiod – där Frölunda stördes utav Luleås hårda forechecking. Passningsspelet var stundtals bedrövligt och de ordnade, längre Frölundaanfallen alltför lätträknade.
TROTS ALLT EN UNDERHÅLLANDE KAMP I TREDJE
Den avslutande perioden, kom inte heller den att bli någon bländande hockeyperiod rent kvalitetsmässigt (där Joakim Andersson och Patric Blomdahl nötte bänk). Däremot var de avslutande 20 minuterna underhållande ändå, tack vare kampen, glöden och det oavgjorda resultatet – och inte minst tack vare att matchen verkligen betydde någonting för båda lagen.
Misstagen var många, vilket ledde till att spelet böljade fram och tillbaka. Men båda lagen höll ihop spelet defensivt, så de klara målchanserna var få.
Cam Abbott fick dock ett ypperligt läge, efter en kort stunds Luleåpress, men ”Honken” stod i vägen och Cam drog istället på sig en utvisning i momentet efteråt, när han hakade Bäckman som var i färd med att starta en kontring.
Powerplay således för hemmalaget, en detalj som har sett allt bättre ut på sistone tack vare lite fler skott, högre passningstempo och större rörlighet. Bäckman fick på ett riktigt bra skott, när Modig tvingades till en förflyttning, men tyvärr hade Luleåkeepern fritt skottfält.
Det är ett moment som måste bli bättre, i ett annars allt bättre PP, spelare som är inne och tar kampen framför mål!
De två minuterna gick snabbt och klockan tickade obönhörligen på mot slutsignalen, men Frölunda behöll tålamodet. Detta samtidigt som bortalaget tycktes allt mer nöjda med resultatet (1-1) och en viktig poäng för att behålla avståndet ner till Frölunda – vilket gav utrymme för hemmalaget att sakta men säkert flytta fram positionerna.
Istället för att försöka ställa om och gå till anfall, kändes det allt mer som om Luleåspelarna slog ifrån sig och nöjde sig med att få ut pucken i mittzonen. Det gjorde att Frölunda istället för att börja anfallen nerifrån egen zon, kunde vända på spelet redan i mittzonen och därigenom få grepp om matchen under de sista minuterna.
Laget lyckades skapa ett par halvchanser nere hos Modig, men det var inte förrän Pierre Johnsson stoppade Kallio med en interference med en minut kvar som det brände till på allvar. Frölunda bet sig kvar i anfallszonen och tog också en timeout när Johnsson åkte och satte sig på botbänken med 34 sekunder kvar att spela.
Dahlén valde att sätta in fyra anfallare – och så Bäckman…
ÅRETS STÖRSTA JUBEL I SCANDINAVIUM
Joel Lundqvist vann den viktiga tekningen och Frölunda lyckades hålla sig kvar nere i anfallszonen, dock utan att få iväg pucken mot mål. Avsluten kändes stressade och tiden började rinna ut – men så klev han fram återigen, den hemvändande Alingsåskillen, med sin kyla. Istället för att bara slänga in pucken mot mål uppifrån blålinjen väntade han en sekund och tog ett kliv in i banan, innan han avlossade det förlösande skottet.
Pang sade det i nätet ovanför Modig och Scandinavium fullständigt exploderade!
Med sex sekunder kvar att spela var matchen över och måljublet efter Bäckmans 2-1 kanon, var definitivt årets största den här säsongen.
Men så var det inte vilket mål som helst – utan ett som kanske till slut skall visa sig vara målet som tog Frölunda till slutspel!
Nu väntar ett skönt OS-uppehåll för Frölunda och en bättre avslutning innan ett uppehåll går inte att få. Nu får laget vila slitna och småskadade kroppar, innan det är dags att åka upp till Läkerol Arena den 27 februari för att möta Brynäs...
Det är den första av sju återstående matcher, som skall avgöra ödet för årets Frölunda.
###
POWERPLAY PÅ UPPGÅNG
Powerplayspelet har sett allt bättre ut på sistone och idag fick laget återigen utdelning med en man mer – inte bara en gång, utan två gånger.
Tack vare ett snabbare passningsspel, mer rörlighet och fler skott så tvingar man motståndarna att förflytta sig och gå upp och stöta – vilket ger sprickor i boxen framför målvakten och fler passningsvägar.
Inte minst viktigt, är självfallet att laget får utdelning - i rätt lägen. Det känns som att Frölunda börjar få ett allt bättre självförtroende med en man mer, en nog så viktig detalj inför den tuffa fortsättningen. Det känns tryggt.
###
Så var det dags att välja ut matchens fem Frölundastjärnor...
* Per-Johan Axelsson, som på det hela taget gjorde en riktigt bra match. Var mycket nyttig i defensiven, spelade oftast enkelt, och var även pigg på rören offensivt. Har på slutet visat sig vara en injektion i powerplay, så även denna afton.
* Janne Niskala, var riktigt het mot Luleå. Finländaren spelade stabil bakåt och bidrog i hög grad till lagets offensiv genom sina fina passningar och ett par bra skottförsök. Dessutom var han rejält förbannad, vilket bara tycktes tända honom än mer.
* Johan Holmqvist, fick släppa ett mål förbi sig men var i övrigt mycket stabil och matchvinnare i allra högsta grad - tillsammans med...
* Christian Bäckman blev återigen den som fick mest speltid i laget. Han svarade visserligen för ett par halsbrytande manövrar på blålinjen, men samtidigt bidrog han med en hel del. Mål till exempel i ett utsatt läge. Kylan vid det avgörande 2-1 målet var underbart skön att se, även om man önskar att han borde skjuta oftare.
* Joel Lundqvist, lagkaptenen som förutom att kämpa och slita matchen igenom också gick in och vann viktiga tekningar åt laget.
Nu njuter vi någon vecka eller två av Bäckmans sköna 2-1 mål och det gemensamma segervrålet, innan laget laddar om igen inför den rafflande avslutningen av årets Elitserie...
Återigen. Tack, Bäckman!!!
 |
|
|
 |
|
Matchdetaljer |
När |
2010-02-08 19:00 |
Måndag |
Vad |
Omgång 48 (Grundserie) |
Var |
Scandinavium, Göteborg |
Slutresultat |
2 - 1
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Matchsummering |
|
2 - 1 (1-0, 0-1, 1-0) |
|
32-24 (11-11, 8-8, 13-5) |
Utvisningar |
Frölunda HC 4x2
Luleå HF 9x2 |
Domare |
Wolmer Edqvist, Grums |
Publik |
10381 personer |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Laguppställning |
Målvakter |
Johan Holmqvist
|
(Gusten Törnqvist)
|
Första Formationen |
Christian Bäckman
|
Tobias Viklund
|
Niklas Andersson
|
Joel Lundqvist
|
Tomi Kallio
|
Andra Formationen |
Janne Niskala
|
Philip Larsen
|
Fredrik Pettersson
|
Riku Hahl
|
Mathis Olimb
|
Tredje Formationen |
Oscar Hedman
|
Ville Mäntymaa
|
Patric Blomdahl
|
Joakim Andersson
|
Per-Johan Axelsson
|
Fjärde Formationen |
-
|
-
|
Jens Karlsson
|
Mikael Johansson
|
Martin Røymark
|
Reserver |
Peter Andersson |
Saknas Frölunda |
Henrik Tömmernes
Nicklas Lasu
Carl Klingberg
Andreas Karlsson |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
