|
|
| |
Publicerad 2010-03-08 23:48 | 659 läsningar |av: Fredrik Stillberg |
| Ville + Henrik = Sant |
Under försäsongen spelade de i samma backpar två gånger, men sedan dröjde länge innan de fick möjligheten att spela tillsammans igen. Nu har de spelat ihop i tre raka matcher och det verkar som om det har sagt ”klick”.
– Det är jättekul att få spela med honom, säger Henrik Tömmernes på sin sköna värmländska och gör "tömmen öpp".
– Jag gillar det otroligt mycket, kontrar en leende Ville Mäntymaa.
Imorgon skrinnar de in i Scandinavium, för att återigen spela sida vid sida.
Det syns ända upp på läktaren att de trivs i varandras sällskap och när WWS hör sig för bekräftas den bilden med en gång.
– Jag gillar det otroligt mycket, eftersom Tömmernes är en så skicklig back i offensiven. Då kan jag leva med att hålla mig till defensiven och göra ett bra jobb där, och låta Tömmernes gå hela vägen, säger den finske backbjässen (tillika födelsedagsbarn, 25 år, ett stort grattis från WWS!).
Henrik Tömmernes, vill inte vara sämre han.
– Det funkar bra och det kände jag redan från början. Han är enkel att spela ihop med, rejäl och gör enkla pass. Ville ligger rätt i banan och är väldigt duktig i defensiven. Det är jättekul att få spela med honom. Han vill väl att jag skall få chansen att hålla i pucken och gå framåt, det är så jag gillar att se på det också haha.
"BÄSTA" BACKPARET MOT RÖGLE
Inga tveksamheter där alltså, till skillnad från hur försvarsspelet såg ut nere i Ängelholm i lördags. Markerings- och positionsspelet i egen zon lyste helt med sin frånvaro.
– Det var ju inte så bra senast, nej. Men det har ändå varit bra de senaste matcherna innan, så vi får väl hoppas att det var en tillfällighet. Vi vet ju hur vi skall spela och hur vi skall spela för att vinna. Det skall nog bli bra imorgon, tror jag, funderar Tömmernes.
Det blå backparet, var annars det som klarade sig klart bäst i den bedrövliga Röglematchen – vilket +/- statistiken skvallrar om. Mäntymaa lyckades med konststycket att "nolla" matchen, medan Tömmernes klarade sig undan med endast -1. Lagets assisterande tränare Dan Jablonic, är inne på samma linje och ger de båda ett särskilt omnämnande som det mest stabila backparet ("solid").
Omdömet till trots, undrar man ju hur det som spelare är att vara på isen en sådan match, där ingenting fungerar. 
– Det är inte så lätt, eftersom alla killar i laget vill spela bra. Men ibland blir det bara skit, suckar Ville.
"ONCE IN A LIFE TIME..."
Men, säg det ont som inte för något gott med sig. Mål till exempel, som när Frölundas # 8 från nära håll kunde trycka in 2-3 reduceringen i mitten av den andra perioden. Målet var Ville Mäntymaas blott andra mål för säsongen, det första kom så sent som i tisdags hemma mot HV 71. 49 omgångar utan utdelning och så plötsligt två kassar, båda i powerplay för övrigt, inom loppet av tre matcher – det är knappt han tror att det är sant.
– Ja, jag vet inte varför. Men ibland så…”Once in a life time”, säger han och skrattar högt.
Villes glädje i tisdags, efter karriärens allra första Elitseriemål, gick verkligen inte att ta miste på. Efter enträget skjutande, gick så äntligen den förlösande pucken in.
– Precis. Ibland går puckarna in, ibland inte. Men det är skönt att jag äntligen har fått in ett par mål nu för självförtroendets skull.
Säsongen har dock varit mycket tuff för 25-åringen, som redan tidigt i höstas drog upp en gammal lårskada. En skada, som inte blev ordenligt behandlad i hans förra klubb (Jyväskylä) och som föranledde en operation i början av november.
– Min skada håller fortfarande på att läka och så klart är det lite smärtsamt. Låret är stelt, men det känns bättre och bättre. Nu känner jag att jag kan åka mer skridskor igen. Spelet kommer allt mer, vilket är skönt.
Hur har ditt år varit i Frölunda hittills?
– Det har varit ett tufft år på grund av alla skador, men jag har verkligen fått bra hjälp och stöd. Det är en av anledningarna till att jag trivs väldigt bra här. Att få spela i Frölunda är också en bra chans för mig i min karriär, så jag känner mig lycklig.
Det är som defensiv backklippa vi bäst har lärt känna finländaren under säsongen, där han inte minst har coachats flitigt i numerärt underläge. Det är där han känner sig hemma, i skottlinjen framför Johan Holmqvists målbur. Hans speciella, uppoffrande spelstil, där han går ner och gör sig enorm, kan närmast beskrivas vid en stor dammsugare. En hungrig sådan…
– Den har jag tagit med mig från Finland, för där måste man verkligen käka upp varenda puck.
"JAG GILLAR UTMANINGEN OCH SER INGA HINDER"
En annan het spelare, som det just nu strålar om är Henrik Tömmernes. Den förre värmlänningen och bandyspelaren, som till skillnad från sin far (Björn) valde ishockeyns väg och så småningom en flytt till Göteborg. En val han inte ångrar denna soliga vårvinter tisdag, när det allt mer står klart att han har spelat sig till en fast plats i Frölundas A-lag (på Oscar Hedmans bekostnad).
– Ja, för stunden. Det är ju det jag har kämpat för hela säsongen, så det är extra kul att ha nått dit nu när matcherna börjar gälla något också. Det är kul att få vara med och bidra.
Och ta för sig, kunde han själv ha lagt till. 
– Jag är väl en sådan spelare. Jag gillar utmaningen och ser inga hinder även om det står viktiga poäng på spel i en match. Jag har väl varit den spelartypen jag är hela tiden, försöker vårda pucken och vara konstruktiv. Man måste våga spela, menar han bestämt.
Berömmet låter heller inte vänta på sig:
När WWS bad Dan Jablonic recensera 19-åringens spel på slutet, blev betyget följande:
– Han har varit riktigt bra i de 3 senaste matcherna. En duktig och utvecklingsbar back som har tränat bra hela säsongen. Sedan är han "coachable", han tar till sig saker som vi tränare säger.
En sak säger sig dock Henrik inte vara nöjd med, poängutdelningen. På de 2 timmar och 45 minuter han har fått förtroendet att spela Elitseriehockey i år, har det endast blivit tre poäng (0+3). Inget mål än alltså, trots 20 skott på mål, vilket tynger den offensivt lagde backen.
– Det känns tungt, men förhoppningsvis vänder det snart. Jag har god lust att skylla på min klubba, säger han suckande och börjar samtidigt sprätta bort tejpningen på bladet på den klubba han håller i handen.
Match mot Timrå imorgon, hur skall ni våga vinna då?
– Det gäller för oss att komma tillbaka till det spel vi spelade mot HV. Vi skall vara ett fartfyllt lag och spela i anfallszonen. När vi ändå hamnar i försvarszonen, så gäller det att vi spelar så enkelt som möjligt och försöka hitta samma snabba spelvändningar som jag tycker att vi ändå fick mot HV. Då går det fort, man såg att vi fick in pucken djupt i deras zon och HV:s backar såg helt slut ut på slutet, säger ”Tömmen” och poängterar en viktig sak till:
– Sedan gäller det att vara med från start, så att det inte blir samma start som mot Rögle…
TIMRÅ, ETT LURIGT LAG
Ville är inne på samma sak, att laget behöver glömma Röglematchen och istället fokusera på det som har gjort laget framgångsrikt på sistone.
– Vi måste hitta tillbaka till vårt eget spel. Vi måste vara vassare på skridskorna och fokusera på försvarsspelet. Jag tycker att vi känns redo att möta Timrå.
Mötena mot Medelpadslaget har dock på senare år varit mycket tajta och tuffa bataljer, och något annat är inte att vänta i Scandinavium på tisdagskvällen.
– Timrå är ett lurigt lag, som brukar jobba riktigt hårt. Dessutom har de en del vassa forwards som kan avgöra matcherna, Daniel Corso och Magnus Pääjärvi-Svensson, menar Tömmernes som ändå är segerviss:
– Men vi skall tvåla till dem tycker jag. De har väl haft några sjukdomar också. Det skall bli grymt kul och vinner vi matchen, så är det väl riktigt bra chans att gå till slutspel. Då är det väl nästan klart, eller?
Ville Mäntymaa har koll.
– Nu har vi tre matcher kvar och behöver ta minst tre poäng för att ta oss till slutspel. Jag tror så klart att det kommer att gå bra imorgon, säger han bestämt.
Så här är det: Vinner Frölunda och tar tre poäng, samtidigt som Luleå tappar poäng hemma mot SSK är slutspelsplatsen klar!
Slutligen: Hur många puckar kommer du att käka upp imorgon då?
– Haha, förhoppningsvis så många som möjligt så att vi vinner. Jag älskar det!
Foto: Pia Ilenius
 |
|
|
|
